En elbesiktning är en systematisk genomgång av en elanläggnings skick. Den följer anläggningen från inkommande servis till sista uttaget, och resultatet sammanfattas i ett skriftligt protokoll. Vad som ingår varierar mellan objekt och uppdrag, men grundstrukturen är densamma.
Referensramen är dels elsäkerhetslagen (2016:732), där 6 § lägger ansvaret för underhåll och fortlöpande kontroll på innehavaren, dels SS 436 40 00, elinstallationsreglerna från SEK Svensk Elstandard, som är den etablerade normen för utförande och kontroll av lågspänningsanläggningar.
Metod och begränsningar
Besiktningsingenjören kontrollerar och dokumenterar. Åtgärder utförs av en elinstallatör. En elbesiktning är i grunden okulär och bygger på stickprov. Det innebär två saker:
- Delar som är inbyggda i väggar, gjutna i golv eller på annat sätt oåtkomliga kan inte bedömas direkt.
- Uttag, dosor och armaturer kontrolleras i ett urval som väljs utifrån ålder, miljö och risk.
Begränsningarna bör framgå av protokollet. Stickproven väljs där avvikelser är mest sannolika, och den som gått igenom många anläggningar ser snabbt mönstret i hur en installation är utförd.
Servis och mätarplats
Genomgången börjar där elen kommer in i byggnaden. Här bedöms inkommande matning, huvudsäkringens storlek i förhållande till anläggningens användning, mätarplatsens skick och att inget är mekaniskt skadat eller visar tecken på överhettning.
Vid husköp eller inför installation av laddbox, värmepump eller solceller är huvudsäkringen en central uppgift. Den avgör hur mycket ytterligare last anläggningen kan bära, och det är en fråga som ofta ställs för sent.
Elcentralen
Elcentralen är besiktningens tyngdpunkt. Här kontrolleras normalt:
- Centralens skick, kapsling och att inget är skadat eller missfärgat
- Säkringar och dvärgbrytare i förhållande till gruppernas dimensionering
- Att anslutningar sitter fast och inte visar tecken på värme
- Att gruppförteckningen finns, är läsbar och stämmer med verkligheten
- Om centralen byggts om i etapper och hur det utförts
En felaktig gruppförteckning är inte farlig i sig, men den blir en risk när någon behöver bryta rätt grupp snabbt. I äldre villor stämmer den ofta inte, och det är en av de vanligare noteringarna i protokollen.
Har anläggningen flera centraler (huvudcentral plus gruppcentraler i garage, uthus eller gäststuga) kontrolleras varje central för sig. Det är också en av faktorerna som påverkar priset.
Jordfelsbrytare
Jordfelsbrytaren kontrolleras i två steg: att den finns och omfattar de grupper den bör omfatta, och att den fungerar. Funktionskontrollen görs med testfunktionen, och i förekommande fall med instrument som mäter utlösningsvärde och utlösningstid.
Krav på jordfelsbrytare finns numera i SS 436 40 00. I hus byggda före mitten av 1990-talet saknas den ofta om ingen eftermonterat den, vilket gör detta till ett av de vanligaste förbättringsförslagen i villaprotokoll. En jordfelsbrytare som sitter på plats men inte löser ut vid test är sämre än ingen alls, eftersom den ger en falsk trygghet.
Skyddsjordning
Här kontrolleras i stickprov att uttag som ser jordade ut har fungerande skyddsjord. En vanlig avvikelse i äldre hus är att ojordade uttag har bytts mot jordade utan att någon skyddsledare finns framdragen. Uttaget ser då jordat ut men saknar skyddsjord.
I hus från 1950- och 1960-talet är ojordade uttag i vanliga bostadsrum i sig vanligt förekommande. Det noteras och bedöms utifrån hur utrymmena används. Mer om vad som brukar hittas i olika årgångar finns i artikeln om vanliga elfel i äldre hus.
Våtutrymmen
Badrum, duschrum och tvättstuga är särskilt reglerade eftersom vatten och el tillsammans ändrar riskbilden. Vid besiktningen bedöms placeringen av uttag, strömställare och armaturer i förhållande till bad och dusch, förekomsten av kompletterande skyddsutjämning, samt kapslingsklass på den utrustning som sitter i utrymmet.
Kraven på våtutrymmen har skärpts över tid, så avvikelser är vanliga i äldre badrum. Ett badrum som renoverats utan att elen setts över är en särskilt vanlig kombination.
Uttag, strömställare och armaturer
Ett urval av uttag och strömställare kontrolleras okulärt och mekaniskt. Man tittar efter missfärgning, värmetecken, sprickor i höljen, lösa infästningar och stickproppar som sitter löst. Fasta armaturer bedöms utifrån infästning, anslutning och om de är lämpliga för sitt utrymme.
Samtidigt noteras något som formellt inte är ett anläggningsfel men ändå hör hemma i ett protokoll: om huset har så få uttag att grenuttag kopplats i varandra bakom möbler och under mattor.
Kabeldragning och genomföringar
Synlig kabelförläggning bedöms med avseende på mekaniskt skydd, infästning och lämplig kabeltyp för miljön. Särskilt granskas genomföringar mellan utrymmen och genom väggar och bjälklag, samt skarvar. En skarv ska sitta i en åtkomlig kopplingsdosa. Skarvar inbyggda i vägg eller gömda ovanför undertak hör till de anmärkningar som återkommer i äldre hus.
Utomhus, garage och uthus
Utrymmen utanför bostadsdelen behandlas separat eftersom miljön är hårdare. Här kontrolleras utomhusuttag och deras kapsling, belysning på fasad och tomt, matningar till garage, förråd eller gäststuga, samt eventuell laddutrustning för elbil.
Det är i dessa delar egna installationer oftast förekommer, och det är också där fukt och mekanisk påverkan tar hårdast. Det är vanligt att ingen vet hur en markförlagd kabel till uthuset är dragen.
Dokumentation
Slutligen efterfrågas den dokumentation som finns: gruppförteckning, tidigare protokoll, underlag från utförda arbeten och uppgifter om vem som utfört dem. Elinstallationsarbete får enligt elsäkerhetslagen 4 § bara utföras av en auktoriserad elinstallatör eller av någon som omfattas av ett elinstallationsföretags egenkontrollprogram, och företaget ska vara registrerat hos Elsäkerhetsverket. Registreringen kan kontrolleras i tjänsten “Kolla elföretaget”.
För villor gäller en särskild lättnad. Kravet på dokumenterade rutiner enligt ELSÄK-FS 2022:3, som gäller sedan den 1 december 2022, omfattar inte anläggningar som till sin art normalt är avsedda för privat bruk, alltså villor med komplementbyggnader. Kontrollansvaret enligt elsäkerhetslagen 6 § gäller ändå, och föreskrifterna anger att kontrollens omfattning och intervall ska anpassas efter anläggningens utförande, ålder, miljö och användning.
Moment som ofta är tillval
Två kontrollmetoder ingår sällan i en grundbesiktning av villa men kan läggas till:
| Moment | Vad det ger | När det är aktuellt |
|---|---|---|
| Termografering | Hittar anslutningar som värms upp under last innan de ger synliga skador | Större anläggningar, hög belastning, som komplement i äldre villor |
| Isolationsmätning | Mäter isolationens kondition i ledningsnätet | Vid misstanke om fuktskadad eller åldrad isolation |
Isolationsmätning kräver att grupper kopplas bort och tar därför extra tid. Termografering förutsätter att anläggningen är belastad för att ge ett meningsfullt resultat. Vid revisionsbesiktning enligt Elektriska Nämndens anvisningar är termografering däremot ett centralt moment. Skillnaden mellan besiktningstyperna beskrivs i artikeln om elbesiktning och elrevision.
Protokollet
Resultatet är ett skriftligt protokoll som beskriver anläggningen, vad som kontrollerats, vilka avvikelser som noterats och hur de bör hanteras. Åtgärderna utförs sedan av en elinstallatör, och protokollet fungerar som underlag för den beställningen.
Vill du veta i vilka situationer en genomgång är befogad finns det beskrivet i artikeln om när en villa bör elbesiktas. Besiktningarna utförs av Haval Barwory, auktoriserad besiktningsingenjör hos Elektriska Nämnden med behörighetsnummer 7731, giltig till och med 2027-12-31.